Elnät

Hur elnäten är uppbyggda

Det svenska elnätet är uppbyggt i en hierarkisk struktur och består av flera olika nivåer som samverkar för att förse landet med elektricitet. Här är en översikt över de olika nivåerna:

  1. Produktionsnivå: Elproduktionen i Sverige sker huvudsakligen genom vattenkraft, kärnkraft, vindkraft och även viss mängd solkraft. Det finns olika elproducenter som ansvarar för att generera el från dessa källor.

  2. Överföringsnivå: Efter att elen har genererats transporteras den på högspänningsnivå genom det svenska överföringssystemet. Detta nät omfattar kraftledningar med hög spänning, vanligtvis 220 kilovolt (kV) eller 400 kV. Den viktigaste aktören på denna nivå är Svenska kraftnät, som ansvarar för att övervaka och styra överföringssystemet över hela landet.

  3. Regional distributionsnivå: Efter att ha passerat överföringsnätet omvandlas den högspända elen till lägre spänningsnivåer för att vara lämplig för distribution till slutanvändare. Detta görs genom transformatorstationer som finns på regional nivå. Transformatorstationerna är anslutna till överföringsnätet och omvandlar högspänd el till mellanspänd eller lågspänd el.

  4. Lågspänningsdistributionsnivå: På denna nivå distribueras elen från transformatorstationerna till hushåll, företag och andra slutanvändare. Detta sker genom lågspänningsnätet, vanligtvis 230/400 volt. Ansvaret för distributionen ligger vanligtvis hos lokala nätbolag eller eldistributionsföretag som äger och driver det lågspända distributionsnätet.

Det svenska elnätet är välutvecklat och har generellt sett hög driftsäkerhet. Det finns ett starkt fokus på att integrera förnybar energi, såsom vind- och solkraft, i elproduktionen och att utveckla smarta nät (så kallade smart grids) för att optimera effektiviteten och hanteringen av eldistributionen.

Smarta Elnät

  1. Smarta elnät: Smarta elnät, även känt som smart grid, har varit ett växande område inom eldistribution. Dessa nät använder digitalteknik för att övervaka och styra elnätet i realtid. Det möjliggör en effektivare distribution av el och ger konsumenter möjlighet att ha mer kontroll över sin energianvändning.

  2. Ökad användning av förnybar energi: Förnybar energi, som sol- och vindkraft, har fortsatt att växa som en del av energimixen i många länder. Elföretag och eldistributionsföretag har anpassat sig för att integrera dessa förnybara energikällor i sina nät. Detta har lett till behovet av att uppgradera och utvidga eldistributionssystemen för att hantera den variabla och distribuerade naturen hos förnybar energi.

  3. Energilagring: Energilagringstekniker har blivit alltmer relevanta för eldistribution. Batterilagringssystem, såsom litiumjonbatterier, har utvecklats och används för att lagra överskott av el från förnybara energikällor och sedan släppa ut den i nätet när det behövs. Energilagring hjälper till att jämna ut belastningen och öka driftsstabiliteten i eldistributionssystemet.

  4. Elektrifiering av transportsektorn: Elektriska fordon (EV) blir allt vanligare, vilket skapar en ökad efterfrågan på laddningsinfrastruktur. Eldistributionssystemen måste anpassas för att möta denna efterfrågan och se till att tillräcklig kapacitet finns för att ladda EV både på offentliga platser och i bostadsområden.

  5. Resiliens och säkerhet: Säkerhet och resiliens inom eldistribution har fått ökad uppmärksamhet. Elbolag och myndigheter arbetar för att skydda elnäten från cyberattacker och andra hot. Dessutom finns det fokus på att förbättra nätens motståndskraft mot extrema väderförhållanden och naturkatastrofer för att minimera avbrott och snabbt återställa strömförsörjningen.

Det är viktigt att notera att den senaste utvecklingen inom eldistribution kan variera mellan olika regioner och länder, eftersom energisystem och politiska prioriteringar skiljer sig åt. För att få de allra senaste uppdateringarna rekommenderar jag att kontrollerar nyhetskällor och branschpublikationer som rapporterar om eldistribution i det geografiska område eller det specifika ämne du är intresserad av.



Det svenska transmissionsnätet för el, även känt som det svenska elnätet, består av ett nätverk av högspänningsledningar och transformatorstationer som används för att överföra el från kraftverk till fördelningsnätet och slutligen till elanvändare i hela Sverige. Transmissionsnätet är den högsta nivån av elnätet och ansvarar för att överföra stora mängder elektricitet över långa avstånd.


HVDC-länkar


  1. Konti-Skan: Detta är den äldsta HVDC-länken i Sverige och den första HVDC-länken i världen. Den går mellan Västkusten och Jylland iDanmark och byggdes i början av 1950-talet. Länken används i dag för överföring av el mellan Sverige och Danmark.

  2. Gotland: En HVDC-länk som går mellan fastlandet och Gotland. Den har en kapacitet på ca 330 MW och används för att säkerställa elförsörjningen till ön Gotland.

  3. NordBalt: Detta är en HVDC-länk mellan Sverige och Litauen som har en kapacitet på omkring 700 MW. Den började operera 2016 och bidrar till att öka elflödet mellan länderna och förbättra energisäkerheten.

  4. Fenno-Skan2: Detta är en planerad HVDC-länk mellan Finland ochSverige för att öka kraftutbytet mellan länderna. Vid min senasteuppdatering hade projektet fått grönt ljus men var ännu inte idrift.

Observera att informationen kan ha ändrats efter september 2021. Jag  rekommenderar att du konsulterar officiella källor ellerelnätföretag i Sverige för den senaste informationen om HVDC-överföringar i landet.


Projekt: Aurora Line: Ny ledning mellan Sverige och Finland

Svenska kraftnät bygger tillsammans med den finska transmissionsnätsoperatören Fingrid en ny 400 kV-ledning mellan Messaure i Sverige och Pyhänselkä i Finland. Projektet är en del iden gröna industriomställningen i norr. Ledningen säkrar också en viktig del av den framtida nordiska elförsörjningen samt den gemensamma europeiska marknaden och är ett så kallat PCI-projekt.


Totalt 38 mil lång – 18 mil på den svenska sidan

Totalt blir hela luftledningen mellan Sverige och Finland bli 38 mil: cirka 18 mil på den svenska sidan och cirka 20 mil på den finska sidan.

Den svenska delen av Aurora Line sträcker sig mellan station Messaure i Jokkmokks kommun och den finska gränsen vid Risudden och Torne älv, Övertorneå kommun. Den svenska delen passerar även genom kommunerna Gällivare, Boden och Överkalix.

Den finska delen av Aurora Line sträcker sig från den finska gränsen till station Viitajärvi i Keminmaa och vidare till station Pyhänselkä och byggs av Finlands transmissionsnätsoperatör Fingrid.

I huvudsak går ledningen i Sverige genom slutet skogslandskap, även om landskapsbilden varierar. De tekniska utmaningarna vad gäller byggnationen är stora samtidigt som det finns viktig hänsyn att ta till både den naturmiljö och de sex samebyar som ledningen passerar.

År 2025 ska allt vara klart. För att skapa fram drift är ledningen uppdelad på delsträckorna Messaure–Dockasberg och Dockasberg–finska gränsen. Delsträckorna är cirka 9 mil vardera och går mestadels parallellt med befintliga 400 kV luftledningar.

Ökar överföringskapaciteten och minskar klimatpåverkan

Både Sverige och Finland behöver mer el. För att bättre kunna nyttja balanseringen av elsystem och reserver byggs det nu en tredje växelströmsförbindelse mellan Sverige och Finland. Den nya ledningen ökar elhandelskapaciteten med 40–45 procent och kommer även bidra till att utjämna elpriserna mellan Finland och övriga Norden. I och med den nya ledningen och den ökade handelskapaciteten minskar också beroendet av fossil elproduktion.

 

unsplash